Igår hjälpte jag en kompis att flytta. Det är lite grand som att gräva i botten på en damm eller i strandkanten: åratal av sediment virvlar upp och skymmer sikten. Artefakter från en livstid tittar skrämt upp mot solljuset och försöker fly tillbaka ner i dyn. Varje gång man flyttar kommer samma fråga: varför sparar man på alla dessa grejer. Serietidninger, föreläsningsanteckningar, träbitar, trasiga leksaker, kitchiga semesterminnen, böcker, böcker, böcker...
Jag tror att alla dessa prylar har samma funktion som blåleran på sjöbotten. Utan denna skulle man tappa struktur och förankring. Prylarna är den lera där våra minnen tuggar sig fram, bygger tunnlar och håligheter. Bitar från våra aktiva liv faller mot botten där de sjunker ner och börjar återanvändas av minnet. Nya kopplingar uppstår och vår personliga historia skrivs.
Jag minns ett avsnitt av Seinfeldt där han kommer i samspråk med en kille han inte träffat förut. De kommer bra överens och han nämner att han ska flytta. Seinfeldt erbjuder sig att hjälpa till och de bestämmer tid och plats. Efteråt grips han av total ångest och hans vänner chockeras av hans obetänksamhet: hur kunde han!? De har ju precis träffats. Det handlar nog mycket om sediment och minnen. Att bjuda in någon i finrummet är en sak, det är något helt annat att låta någon komma ner i källaren och börja stuva om i bottenskiktet.
Ja, här är en som står med blåleran upp till nästippen. Ungefär som den där tjejen i Jokk-reklamen - hon som ska plocka bär ute på myren.
SvaraRaderaSåg igår på Outsiders om extrema samlare. Jag märker att jag har svårt att säga att de hade en sjuklig störning, men det var precis så det var. Det samlades på andra människors sopor, intressanta kroppsvätskor och en del annat skoj. Deras hus var proppfulla och luktade spännande - det tyckte i alla fall traktens gnagare. Efter dokumentären tror jag min sambo ändrade sina referenspunkter när det gäller mitt samlande. Nu är det nog ok om jag har en eller två Kapten Marvel-figurer för mycket i bokhyllan. Bara jag låter bli saker som har en alltför mysig bakterieflora.