Idag lagade jag potatis och purjolöksoppa till middag. Purjolöken (Allium ampeloprasum var. porrum) kommer ursprungligen från medelhavsområdet men dess härdighet mot kyla och frost gör att den förekommer i vilt tillstånd så lång norr ut som Tyskland. I odlat tillstånd kan den till och med stå emot tjäle. Purjolök är huvudingrediens i vichyssoise och cock-a-leekie. Den sistnämnda rätten ligger skottarna varmt om hjärtat och förekommer ofta som förrätt till Burns Suppers; middagar som hyllar den skotske poeten Robert Burns liv och poesi.Purjolökens betydelse för den brittiska övärlden tar dock inte slut där. Purjolöken är även intimt sammanflätad med Wales mytologiska historia. Enligt en legend som nedtecknades av den engelske poeten Michael Drayton på 1600-talet förknippas purjolöken med Wales skyddshelgon, St. David, som under ett fälttåg mot de hatade saxarna skall ha beordrat sina soldater att bära purjolök på sina hjälmar för att särskilja dem från fienden. Andra källor hävdar att det var kung Cadwaladr som gav denna order under (det misslyckade) fälttåget mot saxarna i Somerset år 658. Oavsett vem som tog purjolöken som härtecken har den sedan historisk tid varit en nationalsymbol för Wales och bärs med stolthet på St. Davids day. Om du skulle stöta på någon som rasar genom stan den 1 mars med purjolök på huvudet framstötandes...
Mae hen wlad fy nhadau yn annwyl i mi,
Gwlad beirdd a chantorion, enwogion o fri;
Ei gwrol ryfelwyr, gwladgarwyr tra mâd,
Tros ryddid gollasant eu gwaed!
...så är det inte någon rymling från rättspsyket utan en walesare som firar sin nationaldag.
Skänk en tanke åt de män som utgjöt sitt blod under purjolöken...
