Flytta grejer

Igår hjälpte jag en kompis att flytta. Det är lite grand som att gräva i botten på en damm eller i strandkanten: åratal av sediment virvlar upp och skymmer sikten. Artefakter från en livstid tittar skrämt upp mot solljuset och försöker fly tillbaka ner i dyn. Varje gång man flyttar kommer samma fråga: varför sparar man på alla dessa grejer. Serietidninger, föreläsningsanteckningar, träbitar, trasiga leksaker, kitchiga semesterminnen, böcker, böcker, böcker...

Jag tror att alla dessa prylar har samma funktion som blåleran på sjöbotten. Utan denna skulle man tappa struktur och förankring. Prylarna är den lera där våra minnen tuggar sig fram, bygger tunnlar och håligheter. Bitar från våra aktiva liv faller mot botten där de sjunker ner och börjar återanvändas av minnet. Nya kopplingar uppstår och vår personliga historia skrivs.

Jag minns ett avsnitt av Seinfeldt där han kommer i samspråk med en kille han inte träffat förut. De kommer bra överens och han nämner att han ska flytta. Seinfeldt erbjuder sig att hjälpa till och de bestämmer tid och plats. Efteråt grips han av total ångest och hans vänner chockeras av hans obetänksamhet: hur kunde han!? De har ju precis träffats. Det handlar nog mycket om sediment och minnen. Att bjuda in någon i finrummet är en sak, det är något helt annat att låta någon komma ner i källaren och börja stuva om i bottenskiktet.

Coola blåtandsprylar

Himmel vilka coola prylar det börjar komma för inbitna foto wannabies (mig inkluderad...). Red Hen Systems har tagit fram en liten bluetooth mottagare, kallad Blue2CAN, som man sätter i tiopolskontakten på framsidan av sin Nikon D200. Med denna kan kameran sedan ta emot GPS-data från en mottagare med bluetooth funktion och lagra detta i bildfilens metadata. Allt sker helt automatiskt: du tar bilden och data lagras. Ingen synkning krävs mellan kontakten och GPS mottagaren utan den känner av om det råkar finnas en GPS med bluetooth i närheten och voila... Med dessa data i bilden kan du få exakta koordinater på var du tog bilden och exempelvis lägga in dem i en Google map. När man ändå håller på kan man ju köpa en Visiontac VGPS-700 mottagare. Den minsta och snyggaste GPS:en på marknaden. Det trista är att man måste hosta upp med 279 dollar för mottagaren på kameran och 159 dollar för GPS:en. Dessa mirakel går att finna på följande platser: www.redhensystems.com respektive www.visiontac.com. Om jag käkar blodpudding i hur många dagar...?

Jehovas Vittnen knackar på

Härom veckan knackade Jehovas Vittnen på dörren. Två damer i medelåldern stod på min trapp och undrade vad jag trodde att gud hade för avsikt med bibeln. Retoriken de använder sig av är intressant. De säger inte från början att de kommer från Jehovas Vittnen utan ger sken av att vara bibelintresserade medborgare i stort, som om någon skulle missta sig på var de kommer från. Poängen med att inleda med en fråga är att minska risken för en dörr i ansiktet. Vanlig artighet kräver att man svarar på frågor. Om de hade inlett med "Hej vi kommer från Jehovas Vittnen, vi skulle vilja prata om bibeln en stund" hade nog chansen att få stanna i dörren minskat drastiskt. Jag undrar om de brukar peppa varandra med samma slagord som säljarna från Electrolux använde sig av: "Hundra knack, tio snack, ett tack!". Det ligger snarare på "Tiotusen knack, hundra snack, ett nja..."

I grund och botten tror jag inte att Jehovas Vittnen är en sekt på samma sätt som Moon eller Scientologerna. Gubbarna som styr Jehovas Vittnen från Brooklyn och resten av organisationen är nog genuint troende människor, något som är minst sagt tvivelaktigt om man ser till ovan nämnda sekter och dess likar. Normala, icke-troende är nog inte särskilt benägna att lockas in i Jehovas Vittnen. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att de utgör en lockelse på kristna som inte riktigt tänkt igenom varför de tror på gud.

De ville att jag skulle läsa en bok som heter "Vad lär bibeln?". Jag gick med på det mot att de skulle läsa ett exemplar av Darwins "The origin of species" som de fick av mig. Undrar om de kommer tillbaka. Två gånger varje vecka sitter ett Jehovas Vittne i skolbänken för att läsa om hur man läser bibeln korrekt. Alla dörrknackningsrundor skall även rapporteras till de "Äldste". Att de tagit emot Darwins bok lär inte vara populärt och det är inte omöjligt att de förbjuds att läsa den. Samtidigt har de lovat att läsa den och vad säger bibeln om att bryta löften!? Stay tuned för uppdateringar i frågan.

Klippa gräs

Igår åkte jag och min bror ut för att klippa gräs och röja sly på landet. Bättre terapi mot stress får man leta efter: en enda uppgift, kroppsarbete, strålande solsken, powertools, öl och gott sällskap. Kommentarer är överflödiga! Nu gäller det att ta vara på den positiva energin för veckans arbete. Till på onsdag ska 35-40 sidor vara klara för tryck, varav 10 sidor idag efter att jag bloggat klart.